Jag har en kontaktperson, en äldre kvinna i 60 års åldern. Egentligen är det inget fel på henne, kanske är det bara det gamla vanliga. Den där kontakten som aldrig finns för mig med Aspergers Syndrom.
Jag är glad att ha henne, att en gång var 14:de dag få kontakt med en människa. Men jag känner, eller rättare sagt, jag MISSTÄNKER att hon har tröttnat. Att hon tycker jag är tråkig med mina rutiner, att jag sällan har något nytt att berätta. Jag har förklarat att jag har svårt att komma på saker som jag skulle vilja göra. Men vi har varit på IKEA tex, jag försöker vara så vanlig jag kan. Men att fokusera på både alla saker på IKEA och småprata blev för svårt. Det slutade med att vi gick var för sig och såg på saker.
Känslan av att något inte stämmer är överhängande. Men jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske hade det varit bättre med en person i min egen ålder. Men jag vet inte om det hade varit annorlunda då.
Hur vet man när det inte fungerar med en kontaktperson? Hur vet man när man skall be om att få avbryta? Hur vet man om det skulle bli bättre med någon annan?
Jag försöker och gör mitt bästa. Men som vanligt är jag så rädd att mitt bästa aldrig är bra nog.
